Rädslan är något som tydligast syns hos Matildas mamma Dolores. Dolores är rädd för det hon inte känner till, fina ord såsom frostnupen ( sida 34) och fetlagd ( sida 27) men även för världen utanför. Detta är vanligt för oss människor, vi är rädda för det vi inte förstår och det vi inte kan förklara. Jag tror att det är därför som många så kallade mirakel här i världen blir förklarade till att vara Gud eller någon annan övernaturlig krafts verk, då får vi ett svar!
Dolores är även rädd för att förlora Matilda, en rädsla som växer under historiens förlopp. Hon känner hur hon förlorar greppet om sin dotter som börjar avguda Mr. Watts mer än henne själv och för att Pip blir en så stor del av Matildas liv att hon till och med ser honom som en släkting och familjemedlem. Att se sin enda dotter försvinna, sakta men säkert, till en plats man inte når eller att någon annan person blir den viktigaste i dennes liv måste vara väldigt svårt. Jag förstår att Dolores känner sig både rädd och arg och försöker göra allt för att vinna tillbaka sin lilla flicka.
Roten och katalysatorn till alla dessa händelser som skapar Dolores rädslor är "Lysande utsikter" och Mr. Watts. Det är genom berättandet från dem båda som Matilda blir fast och lyssnar mer och mer på vad de har att säga. Det är sättet som "Lysande utsikter" berättas på och men även också själva berättelsen som gör att Matilda kan känna sig så nära Pip. Vilken historia som helst kan berättas på ett tråkigt eller fängslande sätt vilket helt avgör vad man tycker om den och då Matilda blir både fängslad och lever sig in i boken visar det på väldigt gott berättande. Det är just därför som berättande är så viktigt, det är det som bestämmer en historias kvalité.
Mr. Watts är även han duktig på berättande vilket vi definitivt får se prov när han berättar sin "livshistoria", han kan konsten att fånga en åhörare genom sitt berättande. Jag tror att det är att berättandet är så bra i både "Lysande utsikter" och hos Mr. Watts som är nyckeln till Matildas tillit och tro till dem båda.
Matilda är en mycket modig flicka, hon bryter sig loss från sin mamma, vågar tro på sig själv och det hon vet är rätt men det finns även tillfällen där hon blir rädd, och med all rätt. När hennes mamma blir våldtagen och rödskinnssoldaterna säger att det är Matildas tur så bönfaller Dolores dem att skona hennes dotter. Rödskinnen sparkar på Dolores som ligger skadad och hjälplös på marken och då står det detta i texten på sidan 185:
" Han befallde henne att resa sig. Min mamma kämpade sig upp på fötter. Hon kramade armarna om bröstet. Jag ville hjälpa henne men jag kunde inte röra mig. Jag var som fastvuxen."
Matilda är rädd och det är självklart helt normal att känna så i en situation som denna men jag vill visa på att även de modigaste blir rädda. Att vara modig betyder inte att man inte är rädd, att vara modig är att hoppa ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar